För nästan exakt på timman ett år sedan såg Fia & jag Casa Salerno för första gången.
Vi hade via slingrande, branta vägar (nästan kört på en hund) tagit oss till Tursi. När vi väntade på P drack vi var sin läsk på torget. Tittade på alla farbröder som satt under trädet och pratade. P visade oss först en lägenhet som jag tror att vi båda förkastade på en gång. Ingen själ, om ni förstår vad jag menar. Via branta och trånga kullerstensgator kom vi till Casa Salerno. P visade oss runt och jag tror att både Fia & jag charmades av både staden, huset, dalen, terrassen och "batmangrottan". Vi såg möjligheterna, som min man skulle säga. Och visst fanns och finns det potential i denna lilla pärla i centro storico.
Nu ett år senare sitter jag på trappen till detta hus och skriver dessa rader. Får nästan nypa mig i armen för att tro att det är sant. Det vi (kanske mest jag?) drömde om har blivit sant och ännu bättre! Jag är glad över att vi vågade ta steget ut i det (för oss) okända. Vi upptäcker nya saker varje dag och lär oss lite mer italienska för var dag som går.
Ikväll tar vi en promenad på ca 2 km för att kunna äta och dricka gott hos Gino på Limoncello. En restaurang som erbjuder fantastisk god mat till, i svenska mått mätt, mycket humana priser. Vi har sparat oss under dagen så att vi får plats med allt det goda. Och temperaturen sjunker sakta mot behagliga +28 lagom tills vi ska gå.
Ha en riktigt trevlig kväll! Det ska vi ha! Ciao!
Vilken härlig känsla att ha, så här ett år senare.
SvaraRadera