Hemresan

Jag kom hem i fredags eftermiddag och hemresan blev lite mer spännande än vad jag tänkt. Jag påbörjade resan (ensam)  från Tursi på förmiddagen tisdagen den 6 augusti efter att ha betalat elräkningen på posten. Att besöka posten är en upplevelse i sig...

Glömde mina fina bredda smörgåsar i huset. Hm. Har mejlat P att han ska kasta dem. Vill inte möta vare sig dem eller lukten av dem när jag öppnar dörren nästa gång jag kommer ner.

Första etappen var att jag skulle ta mig till trakterna av Cesena. Jag hade knappat in postnummer och gatuadress i GPSen och började ana oråd när GPS-tanten ledde mig upp för små branta, slingringa vägar i mörkret. Väl framme (enligt GPSen) visade det sig att det finns en gata med samma namn i ett annat samhälle nedanför kullen. Hm. Varför valde inte GPSen den gatan först?!? Den gatan fanns ju dessutom i ett större samhälle.
Väl framme på hotellet blev jag hjärtligt välkomnad till det lilla charmiga hotellet.

Andra etappen gick utan missöden, om än lite lång körsträcka. Jag stannade till i ett litet charmigt samhälle som heter Erlabrunn. Hotellet var så mysigt och personalen trevlig.

Tredje etappen till färjan blev lite mer spännande  än planerat. Jag hade god tid på mig och skulle ha varit i Kiel vid 16 om allt rullat på. Började resan med köande i 45 min. Sen avlöste köerna varandra.

Stannade för att tanka och kissa vid 12 (åt dock inte för att spara tid). Sen blev det en kamp mot klockan. Var gråtfärdig, kissnödig och hungrig när jag såg hur klockan gick och trafiken stod still och jag riskerade att missa färjan. Rullade ombord på färjan kl,18 med en kvart till godo. Pust.

Jag sökte upp hytten. Kontaktade de där hemma och berättade att jag hann med färjan,

Åt en räkmacka rekordsnabbt och somnade som en stock till Ernst på tv:n i hytten. 

Nöjd över (kanske lite stolt?) att ha kört ensam igenom Europa utan missöden, Men vill nog inte göra om det. När det väl gäller och bir lite kritiskt är det ändå tryggt att ha någon där att prata med och inte bara via mobil. Även om maken lät hur lugn och trygg som helst via mobilen.

Belöningen på fredagsmorgonen var frukosten hos dottern och lilla Stella. Värt allt!