Nyårsafton 2012 kommer jag minnas länge och skratta gott åt. Det blev en galen kväll. Jag chansade och åkte bort till Limoncello vid lunch och frågade om det fanns möjlighet att boka bord för att vi skulle få vara med om ett traditionellt italienskt nyårsfirande "på lokal". Det var fullbokat men de trollade fram två platser till oss och fick uppmaningen att vi skulle vara där 20.00. Typiskt svenska som vi är, var vi där tio minuter före utsatt tid och då var vi föga förvånande först på plats. Vid 20.30 var det halvfullt runt borden och de sista gästerna anlände efter 21. Det var gammal som ung runt borden. Vi bjöds på en meny med åtta rätter om jag räknade rätt. Jag får erkänna, zampone är inte riktigt min grej.
Kvällen bjöd på härlig stämning med allsång där serveringsfaten slängdes i golvet, dans på rad med synkande rörelser, karaoke, många skratt och nya vänner.
Italienare verkar ha en förkärlek till att dansa på rad till låtar med synkade rörelser. Och
alla kan rörelserna, till en mängd låtar!
Ett band med tre killar i 16-17 årsåldern stod för livemusiken med dragspel, synth och saxofon och klarinett. Och som det sjöngs med i sångerna!
Efter 12-slaget med fyrverkerier, mousserande och kindpussar fortsatte festen med dans och prat. Och döm om min förvåning när det kom in extra desserter och pizza vid 1-tiden. Vi hade ju precis ätit en rejäl måltid!
Kvällen avslutades med de nya vännerna på en "svartklubb" arrangerad av det lokala socialistiska partiet. Häpp!
